Anita var omkring femton år och du var
omkring tjugofem. Du var vuxen och som
'på andra sidan staketet.

Anita var ännu ett barn, hon växte hela tiden.
Men på något vis bar hon på övertygelsen om
att hon inte skulle bli

mycket äldre än så. Det var som att du befann dig
precis utom räckhåll
och därför så oändligt långt borta.

Ni hade ett osynligt band er emellan
och även om det fanns där,
var du som övertygad om att det aldrig skulle kunna

bli ett möte på 'samma mark'.
Du skulle bara försvinna i årens dimmor
och du skulle aldrig kunna hitta 'tillbaka'

till känslor du kände ännu,
den där tiden för nu så länge sedan
då du själv var femton år.