Maktbalanserna dansar slavpolska,
när jag vaknar längst ut
på sömnen

Ram Narayan och Suresh Talwalkar
gjuter elegans i känslorna

Sarangin har ett namn som flödar
av mjölk och honung
Respektfull kärlek
är dess självklara habitat

Min penna blandar steppdans
med japansk kalligrafi
i sina bemödanden
att efterlikna mina tankar,
som i hypnos,
som i trans

På cykelrundan möter jag Karin Hauschke
med sitt barnbarn
Hon, som alltid varit blanksvart i håret
som Ronja Rövardotter
är nu blond som en isländsk drottning
i en vit maktlåt
Hon gör mig dubbelt överraskad
när hon säger att detta är hennes verkliga hårfärg

I cykelrundans bortre räjonger
tänker jag på Nobelpriset i fysik,
och undrar om sammanflätning/entanglement,
mörk materia och I Ching hör ihop

Livsrummet Kalle Ankabågnar
av tillkännagivanden,
men regeringen sitter i mörkret

Avståndstagandena gör sig bäst i svartvitt
som i Rolf Söderbergs ödsliga ensamhetsexpon(eringar)

Midskepps är ett vackert ord,
och säkraste platsen
på en fiskeskuta i storm
mellan Gränna och Visingsö

Att fundera är tänkvärt;
att tänka är fundamentalt

Livet är hårdtrafikerat,
även i yttersta nödfall
och fullständig folktomhet

Gamla dagar slår med häpnad
när elefanterna på fotografiet
står i ring på Stora Torget i Nyköping
och dricker ur torgbrunnen,
och året är 1960

Man kan räkna alla kroppar på bilden;
samtliga samlagade:
Planeten är som ett jävla horhus;
t.o.m de frigida moralkärringarna på kaféet,
med spretande lillfinger,
kom flygande ur en ejakulation