Ja jag klarar detta, i alla motgångar växer nya möjligheter att ta lärdom av detta och med ny kraft upptäcka ännu en dag.

Hurra och var ständigt superglad i alla vinklar av livets möjligheter, visserligen en temporär mapp som vidgas i värmen av en mänsklig närvaro.

Ingrodd livsfavör i detta omstruktureras allt, utan att ha en kil i nacken börjar ord pumpas med andra sidovindar till och för en begrundan av Guds evighet.

Samvaro med mellantinget som ordets kärlek finner i oss alla, mödan vore desto mera spänd på det resoluta resan till ett resultat i spagat.

Kicka ut det negativa kör på och var mer glad i det spinnande virvlande som utan somliga somatiska promenader gett sitt samtycke att existera fullt ut.

Ingetdera lägger sin axlande prototyp till framförda munrotationer, våga med helheten av livet formas som vi väljer att hinna med det nyaste vi i allt jag.

En egen vilja att korrekta detta staplade stjärn vimmel, så spånas det nyaste ordet i vått och torrt.

Nytt som sprider stjärnstoff i minuternas glödande sprakningar, så ses mottot ljus mellan motgång ge kraft i överflöd.

Eller när händer ordet om inget sprider modet att agera?

Poesins klyscha ingen framförenad mindre lämpad hågkomst, utan endast utan tvekan elden som aldrig slocknar.