Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Foto: Sparvögat


~Viskande farväl~

 



Jag känner stilla, du andas på min själ
du värmande vind som nu viskar ditt farväl

Du andas i vemod med tårar på din kind
som faller likt pärlor i gryningsljusets vind

Du andas när gryningsljuset stilla vaknar
och timmarnas regn så brister och saknar

Du andas i värmande vindarnas tröst
som pärlor faller så gryningens höst

 

 


Bunden vers (Rim) av Sparvögat VIP
Läst 230 gånger och applåderad av 19 personer
Publicerad 2024-10-15 08:46



Bookmark and Share

  Susen VIP
Finstämda ord som ger värme och tröst. Vacker bild tillika
2024-10-29

  Eva Langrath VIP
Mjuka svävande ord som skänker tröst när höst närmar sig vinter.
2024-10-24

  Anya VIP
Så vackert om hösten och den kommande vintern. Jag tänker också att gryningens höst kan vara en metafor för morgonen eller en metafor för en människas ålder. Ingen kan skriva som du.
2024-10-19

  Eva Helene VIP
Vilket mjukt och vackert avsked. Nu väntar vilan i vintern.
2024-10-16

  Marita Ohlquist VIP
Vemodsvackert om sommaren som inte längre är, nu får vi kura skymning, se tiden an och invänta nästa sommar.
2024-10-16

  Emanuel Sigridsson VIP
Luftburna ord som svävar, värme, vind, stilla, lättare kan det knappast bli.
2024-10-15

  Olof Lagerhorn VIP
En vacker och väl utvecklad bild,
som i en och samma scen minner
om den sommar som gått,
och den som kommer.
2024-10-15

  Öknens Ros VIP
Så vackert farväl till den sommar som var, fint illustrerad.
2024-10-15

  Öknens Ros VIP
Så vackert farväl till den sommar som var, fint illustrerad.
2024-10-15
  > Nästa text
< Föregående

Sparvögat
Sparvögat VIP