Det är en dag när världen står stilla,

när jorden slutat snurra runt solen

och bara månen finns kvar

och fåglarna i apeln

bryr sig föga om det kosmiska

utan pickar i sig fröna från solrosen

som om allting var

som allting alltid varit

och alltid skall fortsätta vara.

De vet inte

att kärleken inte är evig

och att talgbollar kan ta slut

och skulle solen slockna

bleve det svart och kallt

men ett sista kvitter är det ändå värt

för livet är härligt

när man möts vid ett fågelbord

eller i famnen hos en älskad

och minnet av det underbara

må vara det som etsar sig fast

innan slutet, eller vad som än väntar.

Älskade fåglar, älskade måne!

Älskad vare du

som kom i kärlekens namn.