Dags för ingenting, för att fåglarna sjunger där ute

och världen är ljus och mörker om vartannat,

och för att kärleken lever varje dag som ett hjärta slår

och ögon kan möta ögon.

Dags för att försöka det svåra i att bara vara,

bara andas och känna att luften har en doft av hav,

av skog, av främmande länder och grannens köksspisrök,

bara vara i det som är just nu när du är du och jag är jag,

i stunden när tankarna vandrar fritt och drömmen är

vita vidder i det avlägsna norr och nära nätter i palmernas skugga,

och när du ingenting vet men är viss i din okunskap

om att det ändå finns en mening i molnens formationer,

i att tranorna står där parvis på vårens sanka ängar

och att det finns musik i världen som får bergen att skälva

och räven gå i cirklar och piruetter på väg hem till lyan

för att få dansa en stund med månen.

Dags: när är det inte dags, när är det inte tid att älska,

när vilar du utan att också leva, också förändras,

också längta efter en blick och en famn och en klämtning

av klockan i tempelgården?

När går en dag utan ögonblick, utan tillfällen att se, höra,

lukta, känna, förnimma pulsen i din kropp och i björkens stam

i våren när saven stiger, när krokusen tränger genom löv och snö

för att världen behöver lila och vitt eller scillans oskuldsblå

när skulle världen någonsin stå stilla och du vara utan oro och utan ro

och utan drömmar och utan tankar om då och nuet och det som kommer,

när skulle världen ta slut

och du inte finnas?

Dags, alltid dags, alltid tid för att vara, varje dag som solen går upp

och solen går ner, som du klär dig och klär av dig

och möter ljuset, möter mörkret, möter räven och haren,

dansar med tranan och korpen till en melodi från ingenstans.

Alltid dags för kärleken. Alltid dags för beröring och för samtal

om allt och inget och det där emellan, det som alltid kommer

att sakna namn för att språket inte är fullgånget, för att vi alla

glömt hur det var att famna världen när vi lekte som barn.

Vi har glömt. Vi anar undret i att leva, mitt i gråvardag,

men behöver varandra för att minnas det som varit

och som väntar igen, när våren kommer, när snön smälter,

när bäckarna rusar nerför höjderna och vinden spelar i vaknande hasselsnår.

Dags för ingenting.

Dags för att minnas

dagarna som barn.