Himlen gråter,
jorden dricker tårarna
i liljekonvaljernas kalkar,

det är en dag
för nakna bad
i de stora gässens sjöar

och du är en blomma
mitt på en äng
med doft av sommar.

Så kan livet vara,
enkelt och utan slöjor,
utan lurande skuggor,

och fastän inte varje dag
är klang av cymbaler

hör jag musiken
på andra sidan skogen

och vet att de där stunderna
med syrsornas och binas orkester
är värda sin väntan.

På vägen ner mot badet
dansar tranorna i flock
till egna rytmer

och en ensam glada
seglar över nya marker
med vingarna spända

Ingenstans att gömma sig
för den som vill fly livet

ingenstans att undkomma
när gräset växer
och humlorna hovrar

ingenstans för skuggor,
för gråsuggetankar,
i lärkornas tid.

Klär av mig mitt namn,
klär mig i sol och vatten,
under den gråtande himlens skådespel,

tänker att hudens pärlor
är till halsbandet
jag vill ge dig

för att du är en skogsviol,
en blyg linnea,
ett villande skogsrå,

för att dagen är
utan vardagsgränser
och utan skuggspel.

Må du bära
himlens tårar
över din gröna mantel,

må humlorna surra
dit du går
för att känna att just du lever.

Jag dricker dig till
med sjöns vatten
i min kupade hand.