I

Så kom dagen med tranorna,

så kom regnet som föll från grå vingar,

så kom de stora fåglarnas tystnad

när de intog sina riken

på öde fält

i vårens tid

och tystnaden bredde ut sig

över berg och dalar

smög med viskningar

från by till by,

från djur till människa,

och byggde bo

för stillheten

II

Visst önskade jag orden,

de som bara är för dig,

men också i denna dag

av tranfrid och regnfrid

lyfter de orden mot grå skyar

för att färdas

dit jag sänder dem

Faller regn, faller ljus

III

Tranorna har färdats

från jordens heta länder

för att säga att livet

lever i tystnaden,

i att röra sig sakta

för att kunna se,

kunna höra vinden,

för att smaka på

doft av vaknande jord

när allt som sovit

sträcker på sig för att

bli blommor,

bli vitsippor längs vårens mjuka bäckdalar

bli prästkragar och gulmåra

och oskuldsblå förgätmigej

på sommarens prunkande

älskogsängar

IV

Visst älskar jag tranorna,

visst älskar jag

att också vakna

och minnas nattens drömmar

om det okända äventyret

visst älskar jag dig

som jag sänder mina ord

för en resa

med vinden

V

Så är dagen kommen

och så går tystnaden

på ljudlösa tassar

genom rum och väggar,

ut i regnet, ut i världen,

på jakt efter harpaltar

och rådjurskid

och rävungar

med ögon

känsliga för lek

ut för att leta

efter de som vill vara

tillsammans i livets

tigande ögonblick,

ut för att finnas till

här och nu,

i smärta och saknad

och underbar lycka