Fullmånen lyser
benvit och klar

Upphängd
mellan
gren och stam
som en drömlikt
överväldigande
vision

Fullmatad
av alla skrönor
och myter
om sin
överjordiska kraft

Ser den ner på
oss jordbundna små

Från sin upphöjda
position

Med ett benvitt
hemlighetsfullt
och spöklikt leende

Som ändå förmedlar
ett stort mått av frid

Så här i allhelgonatid