När rutinerna råder
mellan rådslag och radanmärkningar
verkar dagarna förnuftiga och hyfsade,
men utan lagbunden upprepning
stiger allt vilt och oresonligt

Jag är ute och leker

Hela livet är sådant: ut och lek!

Jag fyller eftermiddagen
med Bachs Engelska Sviter,
såsom man fyller underjordiska tankar
med stalaktiter och stalagmiter,
eller andlighetens bergrum
med hemliga lustar och ättika

Jag duschar i Bach,
klär mig i John Cages upplysta tomrum,
vilar i Kuan-yins klarögda läsningar i mig

Galaxerna står och skälver
som semitransparenta rönnbärsgeléer,
dallrande på porslinsfaten
ute i augustis bersåer

Hjärtat står och gnager på gammal tillit

En tunn slöja sjukdom
brister i torra svep av spindelnät
bakom mig
ute på Tova Bråte
strax efter utgången av fågelskyddets
landstigningsförbud;
gamla tider brummande
över lutande humleträdgårdar
i kvällens avståndstaganden
bortöver fjärdarna
mot George Setons Kleva,
där gladorna flög

Livet är konstant som ljusets hastighet

Idag i en vaccinationskö
såg jag en gammal vän
som, ännu ej död,
fått sina drag märglade
och spända över panna och kinder,
som en dödsmask i förskott

Döden kan inte vara så jävla noga!

Många som gått åt helvete
för länge sedan
har lämnat lealösa bokstäver efter sig
i dokument som förlorat all betydelse

De sprang alla ner sig i nödåtgärder,
till slut