En man kommer in på en polisstation. Han slår sig ned på en bänk framför ett skrivbord, bakom det sitter det en polis. Ett samtal tar sig ton. Polismannen gör sig redo och anteckna vad mannen som är besökare säger. Han inleder med...
- Vad har hänt?
Mannen ser besvärad ut och säger.
- Min fru är försvunnen, hon skulle bara...
- Ja, hon skulle bara...?
- Gå till damfriseringen.
- Och sedan?
Maken ser förvirrad ut, men finner sig efter en stund.
- Hon har varit borta i så många timmar.
Polismannen till besökaren.
- Jag skulle inte oroa mig om jag var som ni. Min fru brukar vara borta resten av dagen.
Då utbrister mannen.
- Men det här var för tre dagar sedan.

Variant på historien.

En kvinna kommer in på en polisstation. Hon slår sig ned på en stol framför ett skrivbord, bakom det sitter det en polis. Ett scenario utspelar sig. Polismannen gör sig redo och anteckna vad kvinnan som är besökare säger. Han inleder med...
- Vad har hänt?
Kvinnan ser lätt obekväm ut och säger.
- Min man är har kommit bort, han skulle bara...
Polismannen till kvinnan, svagt uppmuntrande ton.
- Ja, han skulle bara...?
Frun till polismannen.
- Gå till friseringen. För att få en bit hår klippt.
Polismannen till kvinnan.
- Och sedan?
Frun ser förvirrad ut, men finner sig efter en stund.
- Han har varit borta så länge nu.
Polismannen till besökaren.
- Jag skulle inte oroa mig om jag var som ni.
Han kan ju ha gått på lunch i någon restaurant och tagit sig något att äta.
Då utbrister kvinnan.
- Men det här var för tre veckor sedan.



(Nämnde jag något om att inspirationen egentligen kommer just nu av att ha läst en orolig detektivhistoria, en bok av författaren Ed McBain. På svenska heter polisromanen 'Tio plus en'. Författaren blev en stilbildare för den 'moderna' polisromanen och en hel drös med serier för teve. Den första boken om 87:e jag läste, trycktes 1954 och den senaste för kanske mindre än tio år sedan.)