Mormor gick upp
varje morgon
drog skynket av Pelle
han fick vatten
och sina frön
innan mormor
kokade morgonkaffet
men sen, när luften
började ta slut
för dig mormor
pratade du nog
med Pelle
och sa,
du överlever nog mig
du Pelle,
ta hand om de andra
och det gjorde han
4,5 år
när morsan sedan
bar upp
buren till vår lägenhet
efter mormor gått bort
en morgon i februari
hemma i lägenheten
sa hon att det var
med av det värsta
hon gjort
först då
förstod hon att
mormor var borta
4,5 år senare
när Estonia sjönk
satte Pelle sig
längst ut på pinnen
han som alltid
annars var så skygg
då förstod jag
jag tog ut honom
och la honom
på min ac/dc-kudde
där somnade han in
jag går fortfarande
ibland förbi
mormors lägenhet,
badrumsfönstret
just där han satt
och våran lägenhet,
badrumsfönstret
just där han satt
och den lilla
lasagneboxen
som bar honom
till jords,
den ligger kvar
någonstans
där emellan.