Att den största fienden
Är jag själv
Min hjärna
Dom inre labyrinterna
Med spökdörrar
Har jag inte lyckats
Bemästra

I dessa kart lösa oändliga
Blir tron att alla andra
Är starka
Obekymrade

Trött att alltid bry mig vad andra ser
tänker om mig
att tappa ansiktet
Visa svaghet
Inför kända som okända
Känner mig som en tonåring i labyrinterna

Snön yr runt tåget
Genom rutan syns Sverige
Det kanske riktiga Sverige
Små orter
Bruksorter
Verkstäder
Sömniga samhällen
Alla strävande människor
Som kanske hatar sitt jobb
Men gör det
Kalla bilar på parkeringsplatser
En kvinna tittar på mig
I glasets spegelbild
Ser hon det jag ser
Vad jag tänker
Varför tänker jag på det
Å jag hatar toaletter på tåg
Jävla grottmänniskor därinne

Huvudstaden närmar sig
Så vacker
Men kall
att tappa ansiktet
På dessa gator
Svårare
Ingen bryr sig

På gott och ont
Blir jag starkare
Av anonymiteten
Och lämna labyrinterna
För en stund