ur Svartsynade och oputsade dikter
Unik TillfällighetDikt tillägnad Vizma Belševica (1931-2005)
Hon bär på tidens öga i sin hand Om sommaren i sitt hemland På vintern reser hon utomlands Till värmen för att sola och bada En sån kvinna kan sin kärlek och svada Ingen tar ifrån henne sin integritet Hennes man älskar henne för hennes språk Han upptäckte sedan att de är så olika Fast de så envist talar samma språk På en gata i Spanien hamnar han i ett bråk Han mötte döden en tidig morgon När han var på väg hem från en bar Ihjälslagen av en atletisk man från Madrid Hon säger "Om man är stor ska man vara snäll" När hon i sorg får höra talas om detta Till varje stad hon sedan kommer Minns hon sin mans andedräkt Som viskade att hon var så skön Och en sån härlig och ärlig kvinna Det sjunger om hennes kärlekssånger Att de två var både vänner och älskare Till slut hamnar hon på ett hem gammal och sliten Och lever på sina minnen från en annan tid Ett utnött fotografi på sin man Hon betraktar genom tidens öga Är allt hon har kvar av hans gestalt
Taleptox Skrev Den 20221202 <+> Epilog; Jag döpte en bild jag gjort till Tidens Öga igår. Upptäckte sedan en dag senare utan att känna till hennes dikter innan, att Vizma Belševica skrev en diktsamling 1987 som hon kallade Tidens öga. En unik tillfällighet av likhet som gav upprinnelse till att skriva en dikt. Epilog II ; ’Time´s eye’ är en bok på engelska från 2003 skriven av Arthur C. Clark och Stephen Baxter. Ytterligare en unik tillfällighet jag upptäckte idag. Tre av varandra oberoende som skrivit om Tidens Öga. |
Nästa text
Föregående Taleptox |