Måste reda ut ett och annat nu.
I mitt huvud så mycket du.
Går inte att tränga undan dig.
Inte ens innebandyn kan. Okej!?

Du står på långtidsparkering
och jag har ingen hantering.
Mental ockupering.
Emotionell dränering.

Frågan är med vilken rätt
du kommit över din biljett.
Vet inte om jag egentligen vill,
men din person tvingar därtill.

Om vi nu menats att alltid mera ses,
varför dröja? Rädd för vad som sägs?
Bottnar det i ilningen som så:
Ingen får tro det blivit vi två!