vi behöver åka till Norrland för att plantera skog, deras ljus är mindre intensivt än vårt, snölandskapet ryker av hetta när man vänder bort ansiktet, du har nålat fast dig själv innanför min hud, inuti kastanjträdets skugga frodas eftermiddagen, mitt ansikte har fallit av och ligger som ljusa skuggor på marken, rör sig vid fönstret när de vallfärdar mot det omkullvälta loket i snön, är jag en ö bebodd av abstrakta djur, vintergräs, rostiga verktyg som ligger under huden och vaktar min ensamhet, i tunnland efter tunnland kan språket skönjas i fågelliken,
står du vid skogsbrynet i skymningen och bär det återstående ljuset i din klänning, är vi reducerade till två blickar som hovrar ovanför snölandskapet, tysta och klädda i skuggor längtar vi efter oss själva, jag drömmer dig om och om igen, som ständiga upprepningar, projektioner, dina händer som fröar av sig och faller som ljusa flockar över golvet, jag drömmer dig tills allt försvinner och gatorna är tomma av ljus, sjukdomen strålar landskapet rent, i fjärran lyser raduimkällorna som ett omisskännligt signalsystem, bara havet kan väcka till liv de som drunknat,