Han sitter där på bänken
lite frusen iklädd rock och hatt

Med handskarna på
och den instoppade
varma halsduken grå
under kragen

På väg genom parken
ser jag honom skrattande
sitta där och uppmuntrande
vinka

Som om han ville säga:
”Du vet jag finns med dig än
Vi hade så mycket att säga
varann
Så låt samtalet fortgå
så länge du själv vill och kan”.

Vi vinkar farväl till varandra sen
När jag passerat bänken
där du fortfarande sitter kvar
och med blicken följer alla mina
steg över den frusna marken

På väg hemåt
genom den minnesrika parken