Det blir så klart, så enkelt att se, i backspegeln när allt är passé
Det fina och söta i allt du gjorde, mot mig och alla dina trogna

Dina ögon och ditt leende sa allt utan ett ord, det var jag som inte riktigt förstod
Hur villkorslös kärlek faktiskt är, ta emot, och den är där

Hur du efter all smärta i livet kan älska så ömsint och rart, det är för mig helt underbart
Hur sinnet kan förstöra och krångla till även det finaste, förvränga och skapa massor av lidande

Jag valde att bromsa och backa, tillbaka till det kända, där inget nytt kan hända
Säker är jag bakom min mur, tittar ut i livet men undrar fortfarande hur

Hur det känns att släppa taget, ta sats, och bara lätta. Du var kanske den rätta...
Ut i det okända där livet händer, men jag är kvar här och känner

Tunga insikter och sorg för det som var, jag gjorde det bästa jag förmådde var dag
Prioritera plikt och ansvar som sig bör, utan att stanna upp och se mig för
Vem som stod rakt framför mig och sa, du är fin, jag vill bara vara din