Hushålla
med det förevarande;
med de varma täckena,
ja, med de trygga, tunga plädarna;
med de inomhusgrader
som – ehuru i stadsmänniskans skinn
upplevda som tämligen tillbakahållna -
dock står i sin skyddande gleshets hinhåle
kring de vistande vise,
i de goda samtal, som,
om än rudimentära
ute i tystnadens ödemarker,
dock värmer i vinterns stränga vilse

Järnvägsspårens
metalliska mycel
löper
genom skogar, byar och städer,
över fält och genom glömska,
frambärande serier av skakiga britsar
i sexbäddskupéernas stapelbäddar;
sällsamma synkroniciteters visten,
glättigt välkomnade
av aktpågivna jungianer
och läkarstudenter med Bobinskilärare,
upp och ner
genom landets mellandagar,
vari framkomstens faktum hemvistar
de tröstande språken
i Jacques Dropsy, Marcel Proust
och Chögyam Trungpa,
med full visshet
om barnafödandet och eldbegängelserna
i alltings ytterlägen, mellan vilka vi går brydda
och lätt roade,
utan anledning
och fulla av hyss
när år 22 knastrar över i 23,
och vi gör hästarna sällskap i stallen,
hushållande med döden,
som vi sparar till sist