staden, som någons söndervittrande minne av den, solblekta filmposters utanför den nedlagda biografen, i de nakna träden finns inga fåglar. vid bensinmacken, en livsmedelsaffär med några enstaka konserver kvar på hyllorna, kundvagnar som ligger omkullvälta utanför med hjulen gnisslande i vinden.
i eftermiddagsljuset kan jag se ditt ansikte av snöfall, jag lyssnar på radiofrekvensen som bländar mig med sin tystnad, butikerna längs huvudgatan nedsläckta och orörliga, en hjort tuggar i sig ett skyltfönster som vårgrönska.
för att inte bli sjuka så måste lamporna blommas av, snöfälten kommer annars att kväva lungorna i jorden, dagboksanteckningar i vilka jag planterat andra proteser, lyser svanarna syntetiska och behagar oss om natten, som om jag kunde dra upp järnvägsspåret som går genom öknarna, om jag kunde leda in det i mitt sovrum,
höra dig i fjärran som vibrationer.
om nätterna vandrar hologrammen på gatorna, uppklädda i klänning och skjorta, de ser lyckliga ut, kanske är de på väg över bron mot klungan av kastanjeträd, nyspruckna håller de redan på att falla i glömska. det finns en sorg i att namnet inte går att utläsa, som ett nytt ljus förädlat att lämna djupa spår, vi kom in i kulisserna och försvann,