var vi ute i rymden..? i en gravkammare..? nej, i Skandinavien min kära, där inga känslor finns, där fälten är tysta och ödsliga, och de utsvultna själarna sitter i sina lådor, bär varandra, i hemlighet, som diffusa polaroidbilder mot bröstet, detta emotionella bårhus där sorgen och svårmodet är vår vackraste metafysik, när det kalla novemberregnet faller på Lars Noréns grav så ska du se hur blommorna växer som kemikalier, förångas till en osynlig vind som hänger kvar bakom skrivbordet, doften av ångest och vildvin som fortplantar sig i rummet, den språkliga nekrofilin som är sällsam och finstämd, döden som vårt skönaste opium, ja min kära, vi befinner oss i Skandinavien,