sjukdomen skaver av ljuset, en skyddsdräkt,
ett misslyckande, som att vara en vandrare i en av Carl Fredrik Hills målningar, längtan till världen bortom form och föreställning
till urinoarerna i Helsingör,
dessa sköra, gamla satelliter sällsamt
utanför världen, ångestfyllda och vackra,
det parallella, osynliga livet att återkomma till,
som om jag alltid suttit där, på ett rökigt danskt hak,
och väntat, väntat på att jag ska komma tillbaka,
möter blicken på mig själv, där igen,
detta depressiva plankton som lyser av Tuborg Grön,
vedervärdigt, ångestladdat, jordande,