formlös
som aggressiv rök
utan eld
är stegen
samtidigt
en
dörr///
speglad
som en
levande målning
ur en annan
människa -
här här här, och nu
osynliga broderier
av den vackraste
poesin -
ligger som en
sänghimmel
över
världen;
blind av förvåning
för änglarna
som minns
alla gånger du i
förtvivlan
velat glömma dig själv,
målade
dom dit
dig istället
på fjärilens vinge
och du blev
solen
av ett
evigt
minne
som rinner ner
genom tratten där
människan
förvandlar
tid
till
diamanter
i drottningens
diadem
härifrån är människans
hela värld
en sovande myrkoloni
i en pojkes
huvud