Fredagkväll,
alla tomma whiskyglas
sjunger fint i kör,
till tonerna av Motörhead
dansar alla mina
druckna pilsnerstop,
alla klämda vinbibbor
skrattar gott
på min bekostnad
och talar högt
med spöklik röst...
"hej hej minns du oss
dina gamla vänner,
minns du oss?"
Nej, jag försöker
glömma erat svek,
glömma att ingen whisky
är tillräckligt stark
för att tvätta bort
en identitet,
inga pilsnerstop
är stora nog
att fylla hålet
i en själ,
och inget vin så sött
att det kan balansera
eftertankens bittra
tanniner, nej
mot tomheten
finns bara en enda sak
som du kan sätta
och det är
tomheten själv,
så möt den halvvägs
töm dig själv
innan nån annan
hinner före
så, och endast så
kan du få en smak
av det bestående rusets
gråblå horisont