något jag inte insett tidigare
är moment 22:et av min existens

hur allt jag vill
är att leva lycklig
som askungen
i all mina dagar

men så fort jag får hjälp
av kaniner
möss och fåglar

att göra klänningen

(blir sådär pinsamt
överlycklig
bara för att snegla
på balslottet)

river jag sönder
klänningen
alldeles själv
med mina bara naglar

lägger mig sedan på golvet

de kalla plattorna
mot min kind

för att begråta
balen jag inte fick gå


"vad vore väl en bal på slottet
säkert tråkig, dötråkig
ja alldeles, alldeles underbar"

tänker jag vid fönsterbrädan

för när min gudmor kommer
blir jag arg

hon får mig att hoppas
på det omöjliga

en värld av lycka

en värld där min lycka
inte automatiskt blir
den fula styvsystern

bortskämd och elak
utan prins, för jag aldrig
förtjänade honom


för när jag känner lycka
måste jag trampa på nytvättat golv
och kasta ärtor i öppna spisen

klaga massor
för jag inte gör sysslor
tillräckligt fort

tills jag har sot i ansiktet
och gråter i kuddens famn

drömmer om en annan värld

för vad vore väl en bal på slottet

om inte att leva lycklig
i alla sina dagar