Jag skriver inte så mycket längre
Kanske är det en skrivares torka
Sahara som dryper längs med tummarna
Eller en kreativ själs dvala
I en grotta med magen full av barr
Jag vet inte
För jag skulle fortfarande vilja säga
Att jag är den best
Som skrivandet behöver
Det som äter, riktigt sliter av
Bokstävernas kött
Så hungrig på medmänsklighet
Det helande
Bara kultur kan skänka
En merglad själ
För i gapet mellan
Mina tummar
Och existensialisten i mig
Blandas ångest med gamla minnen
Smetas ut på nya
Tills mitt sinnes väggar
Liknar rummet hos en hoarder
Det är inte förrän
Nån knackar på dörren
Och jag hör doften
Av frihet
Som tummarna börjar hoppa
Och du kan läsa
Igen