Jag hade gått och ställt mig litet för att vara bekväm, då det började regna. Det bara som föll sig in och sedan måste jag ha vatt trött där jag bara som fanns i mera verkligheten. Du vet den där stora verkligheten som nog int bara är din som egen. Utan den som pågår och bara är, utanför husets väggar, med ljud som slammer.
- Varför är du så jävla korkad?
Jag hörde mig säga det i drömmen. Eller kanske var det i drömmen någon som sade det till mig. Men det var som en upprepning, som jag sagt till någon jag upplevde som korkad, i min dröm. Det vill säga att när jag vaknade av att höra någon säga det till mig, det var då jag vaknade och tyckte väl att jag fortfarande var kvar i en dröm. Jag ville kanske vara kvar i en dröm, eller ville jag det? När jag trodde mig om att ha vaknat ur en dröm, tyckte jag mig höra en röst som väckt mig ur min dröm säga just de där orden...
- Varför måste du vara så jävla korkad?
Var jag fortfarande i en dröm och snart var på väg upp ur, bara att jag tyckte mig höra vad som sades. Det var den där repliken, som väl borde ha sagts till någon som var vaken? Eller så trodde den som uttalade orden, att jag stod och sov?
- Måste du vara så jävla korkad?
Jo, det var nog så att jag var kvar i en sådan där återkommande dröm. Jag hade väl råkat slumra till. En microsömn, som när jag satt och såg på tevelisionen, så bara råkade jag somna till förstås.
Rösten hördes alltmera avlägsen nu, som om den som talade var på väg att ge upp och bara ville slänga ur sig något, på sin väg att avlägsna sig.
- Hur jävla dum får man egentligen bli?
Så där ja, nu hördes rösten verkligen avlägsna sig. Det var bara en sak, skulle jag kunnat fråga mig själv om drömmen var en dröm, om jag verkligen drömde?




(Om bilden.
Även om torget kan likna litet varstans i världen,
det int är huvudstaden, trots det är huvuden på bilden.
Istället var det sommar en dag i juni omkring 2010 i Karlstad)