Ett liv i ensamhet, en tårögd hunds öde,
dagar smälter i varandra, som ett radband av tomhet.
Tystnaden är öronbedövande, inget är komplett,
inget skällande, inga ljud som nalkas dörren.

En gång strövade jag fritt, med en viftande svans så ljus,
nu vandrar jag genom den långa och ensamma natten.
Mina skall obesvarade, min vädjan om kärlek förgäves,
lämnad ensam, med ett tungt hjärta och uttråkad själ.

Jag minns de gånger, när jag hade en tillhörighet,
magen fylldes av allt jag behagade, bollen att leka med.
Nu är de dagarna borta, och jag är bara vilse,
vandrande på öde gator, på jakt efter kärlek varje dag.

Mina ögon tårade av sorg, ett liv som inte levts fullt ut,
drömmar som lämnats ouppfyllda, utan given kärlek.
Jag lägger ner huvudet och sluter ögonen med en suck
hoppas på en ljusare morgondag, eller bara en dag till.

Så här står jag, en ensam hundsjäl i natten
med ett hjärta fullt av sorg och inget slut i sikte.
Att leva ett liv i ensamhet, tills mitt sista andetag,
evig längtan efter mattes kärlek som jag en gång hade.