Liksom alla andra
lutar jag mig mot lösa antaganden,
eller kanske mariga modeller
som bäst tjänar mina syften

Mänskligheten är en myggsvärm
av ilsket försvarade,
löst antagna,
förhållningssätt,
utan minsta lilla evidens

Mitt grundläggande lösa antagande
resulterar i en slags andningsövning
bakom hallucinerandets påtvungenhet

Caféfönster mot stenlagda torg
och robotsilor med kärnvapenmissiler
tjusar en drömsk livsform

Ett stridsflygplan från Vidselbasen
smäller till utan förvarning
på obehagligt låg höjd över gården
och sjunker undan bakom skogshorisonten
i ett snabbt tystnande

På väg ut i hallen överraskas jag åter
av ett brutalt plötsligt ljud, alldeles för nära,
och jag hukar instinktivt
men det var tvättmaskinen
som jag nyligen gett en omgång kläder