Man väljer inte glädje därför att man är utan smärta.
Man väljer det för att man är med smärta,
för att man har testat att va i den.

Det är först när man varit i smärta som man kan förstå
att den konsumerar en så lätt
om man låter den.

Kan man få vara den man är?

Jag är ledsen för att jag har ångest;
det beror på att jag finns.