Jag lyfter mitt ansikte mot vintergatan
skådar dess outgrundlighet
formas av dess djup och avgrund
Vem är jag
varför finns jag här
eller finns jag inte
bara en förnimmelse
ett sandkorn i Sahara
en doft av ingenting
en förgänglighetens barn
Mitt öde är ett oskrivet blad
en vindpust av tankar
som sakta ebbar ut