Ett snöre brast,
en ballong svävar iväg.
Där uppe vill jag inte vara.

En bergskam vittrar,
ett stup som kallar.
Jag lyssnar men tänker ej svara.

Jag vill lägga mig platt
på moder jord.
Krama myllan med bara händer.

Grunda min själ
med örat mot marken.
Lyssna in vad vår urmoder sänder.

Men så skälver hon till
och amplituder av vågor
fortplantar sig i mitt sinne.

Det trygga är endast en illusion.
Jag kan inte fly från
mitt seismiska inre.