Granen står så stolt och rak
och sprider julefrid.
Men så hörs ett svagt ljud
och ångesten tar vid.

Lurviga tassar närmar sig
och gula ögon glimmar.
Granen tänker "Inte nu igen,
det har bara gått några timmar".

Snart det kurras, purras,
och nafsas kärleksfullt.
Sen åker glittret all sin väg
och det blir full tumult.

Lång var inte stunden
som julefriden höll,
innan lilla granna granen
åter som en fura föll.

Nej, det är ej alls så lätt
att stå stolt och rak i julgivakt,
när man blivit föremål
för en kärlekskrank lussekatt.