Nisses moster skickade
en värmande klapp varje år.
Alltid med en lapp som löd
”Vintern den blir svår”

Årets halsduk var nog
den fulaste han fått.
Ojämna ränder i brunt,
neonrosa och grått.

I garderoben låg redan
nio andra exemplar.
Moster gillade att sticka,
den saken var helt klar.

Ett styng av dåligt samvete
kände Nisse där han satt.
Han såg in i brasans sken
och tröstade sig med att:

Snälla mosters önskan
var ju trots allt som så
- att klappen skulle värma
när kylan trängde på.

Och Nisse njöt till fullo
av lågornas varma dans,
som rörde sig så behagligt
i en neonrosa nyans.