Likt ett oväntat konstverk

Ligger glassplitter och träflisor

Utkastade på gatan

Borta är porten till huset mitt emot

Kvar finns bara smuts och pyrande aska

Blodet torkar i rännsten efter ännu ett offer

I gängkrigets oupphörliga maktkamp 

Den skyldige till brottet var blott tolv år

Vi matas med skrämmande händelser

Dag efter dag skrivs rubriker

Om skjutna människor ibland bara barn

Och sprängda portar till flerfamiljshus

Vi förfäras över hur klimatet har blivit

Men tillsist blir det trots allt vardagsmat

Och vi ser inte de som drabbas i mängden av alla