-

Två modiga abborrar besökte gammelgäddan vid tätvuxen vass, och till honom sa:

- Herr Gädda, sjöns tiger och drake, vi skulle behöva säga några ord till dig som vi levererar på vägnar av alla fiskar i vår lilla sjö. Har du tid att lyssna till oss nu? Tacksamma vi då skulle vara.

Gäddan vickade sin långa och kraftiga kropp genom vassen och med ett smidigt simtag nu flöt öga mot öga med våra två modiga abborrar.

- Prata det prat som små randiga vildar kommit hit för att berätta, men skynda på er för jag ska snart ut på jakt för min middag, sa gäddan otåligt snabbt.

De två modiga bytte en hastig blick med varandra innan en av dem harklade sig och samtidigt tog upp en rulle papper som hon hållit fast med sina bukfenor. Hon tittade på den väntande gäddan och började sedan att läsa.

- Vår käre och ärade sjökamrat, vis av din ålder och respekterad i alla vatten här omkring. Du har växt dig stor och kraftig av dina fångster från din skickliga jakt, under de tjugo år som du levt här med oss på denna sköna plats. Din jakt har varit så skicklig att vårt bestånd har minskat kraftigt och det är nu få av oss kvar som inte har blivit din middag än, men kan bli det om en kvart. Om vi alla äts upp finns inga fiskar här kvar, förutom du vår käre Gammelgädda, men ingen fångst finns då kvar som du från jakten kan få.

Abborren såg på gäddan att orden var svåra att ta in och förstå. Modig som hon var gav hon dock inte upp utan fortsatte att läsa det resterande som kanske klarhet kunde ge.

- Vi höll ett Fiskting för första gången på fjorton år, för att diskutera denna allvarliga situation, som kan påverka oss alla, stora som små. Vi önskar därför att respektfullt lägga fram ett par förslag till en lösning som vi vördnadsfullt ber dig att fundera på: det första är att begränsa din fångst till två fiskar per dag, men bara en av varje sort. En abborre och en mört, eller braxen och kanske en gös. Då hinner vi alla föröka oss med nya unga av vår sort. Det andra förslaget är att vi ber bävrarna att öppna dammen vid vattendraget mot norr, så du fritt kan simma över till den sjön och jaga som du vill. Vi har pratat med fiskarna som säger att de har brist på gäddor som kan hålla populationen i balans. Förslag nummer tre är lite nytänkande och du får avgöra om det är strunt eller bra. Vi har genom vida kontakter fått tag på ett lager av något som kallas ”Real mört”. Det står på förpackningen att de smakar som mört, men är mer hälsosamma och gjorda av växtprotein som också är en glutenfri produkt. Vi har tillgång till stabil leverans så du kan vara säker på att alltid kunna äta dig mätt. Detta var vad våra små fiskhuvuden kom fram till och nu respektfullt ber dig att analysera, och ta beslut efter reflektion och din visdom. Med vördnad och vällycka, Fisktinget vid Bergsundet – signerat av alla deltagare med sin stjärtfena som sedvanlig tradition.

Abborren som nu läst färdigt lyfte blicken och såg en gädda som stod så stilla att enbart ögonen avslöjade att där inne fanns aktivitet. Utan att riktigt veta om de borde simma bort från situationen som nu uppstått, eller stanna kvar och kanske svara på några frågor som gäddan har. Stilla som ett berg stod gäddan kvar.

- Ursäkta min Gammalgädda, men tänkte bara fråga om du kunde höra allt min fru läste upp för dig och de tre lösningarna som vi kunde ge, sa den andra abborren lite försiktigt, efter att hans fru läst upp talet tydligt och bra.

Efter ytterligare några väldigt långa minuter med tystnad och orörlighet, vände sen plötsligt gäddan och stormade in i täta vassen med en kraft som aldrig tidigare beskådats av abborrarna två. Efter några varv runt i vassen kom gäddan tillbaka och sa:

- ”Real mört”! Det ska alltså vara som mört fast utan att vara någon mört? Förslaget om två fiskar kan ni glömma för då svälter jag snart. Fyra eller fem behöver en bjässe som jag. Simma långt upp genom draget i norr skulle ta krafter från min jakt, ge mig mindre fångst och således också leda till svält. Äter jag upp alla er så blir det då också samma utfall med svält till slut. Hälsa Fisktinget att skicka hit så mycket ”Real mört” som möjligt innan dagen är slut. Jag ser ingen annan utväg än att byta bort fångsten mot detta motbjudande substitut. Kanske det går att lära sig att äta falska mörtar, låt oss hoppas det allihopa för annars är vi tillbaka på vattenruta ett.

De modiga bockade artigt och simmade sedan med stor hast till Fisktinget med nyheten om att den gamle hade gått med på att pröva ”Real mört”!

- Men han var ivrig och hungrig, vad det verkade, och bad oss skicka allt vi hade till honom innan skymningen kom, sa fru och make abborre om varandra.

Fisktinget hade redan lagt upp en plan för hur leveransen kunde genomföras, och nu hjälptes de alla åt att frakta ”Real mört” lasten till den gamla gäddan. Han som ändå till slut förstod, om än motstridigt, att hela sjön måste få leva i balans för att han själv skulle kunna få fortsätta att existera.

-