Jag tror att du sover,
du ligger på rygg.
Jag betraktar profilen av dig.

Jag ser dina slutna ögon,
dina välkända drag,
fast du är tusentals meter från mig.

Ett pärlband av starar
under dig flyger
och smyckar för stunden din hals.

Sen flyter du samman
med kaniner och drakar
och tussar som liknar ingenting alls.

Jag fortsätter blicka 
från min filt i det gröna
mot den himmel där du nyss var.

Nu lämnar ni sakta,
ni saknade själars avbilder.
Bara solen dröjer sig kvar.