-

En gammal man som krokryggad vandrade gatan fram, den som han gått nästan varje dag sedan barnsben, fast då med en stark kropp som gick den raskt. Mycket hade förändrats sedan dess, nästan varje sten var utbytt men gatan bar samma namn även fast allt annat hade ändrats. Där han sakta gick såg han det gamla som hade varit, samtidigt som det nya nu tog upp dess plats. Alla hans minnen tillsammans med de nya intrycken som nu flög in genom gamla ögon, blandades till en rik insikt om alltings förändring. Ingenting är för evigt, tänkte han när han passerade den gamla blomsteraffär där han varje fredag köpte rosor till sin fru, men som nu istället var en skateboardbutik. Det hängde rullbrädor i fönstret, som hos honom väckte ett minne om när han och grannpojkarna byggde lådbilar med brädor och hjul, och ner för gatan de for i rasande fart. Det var när det fortfarande var vänstertrafik och endast ett fåtal bilar på gatan så lådbilsfärden gick som oftast bra. Förutom den där ena gången kom han på, när de välte runt av en kraftig svängning för att undvika en gammal tant som gick över gatan och häpet stod fastfrusen när pojkarna kom rusande rakt i riktning för kollision. Hon tappade sin påse med apelsiner, som hon ilsket röt åt pojkarna att de kostade femton kronor! Trots skrapsår som sved och blodiga armbågar, kunde de inte sluta skratta när tanten började kärringkasta apelsinerna efter dem när de med lådbilen på släp haltade där ifrån. Den gamle mannen log av minnet när han kom fram till ICA-butiken på hörnet och såg att det var reapris på apelsiner. Efter att han fyllt sin vagn med hans sedvanliga förnödenheter, såg han att de också sålde buketter med röda rosor i gången nära kassorna. Han sållade bland dem tills han hittade en som han visste var perfekt för henne.

-

Ut på gatan med kassar hängandes på rullatorn gick han vidare ner mot hamnen istället för tillbaka hem som han vanligen alltid gjorde. Halvvägs ner för backen svängde han in på den smala grusvägen genom den svarta och fint utsmyckade grinden, kämpade sig fram i gruset en stund som hindrade hjulen från att rulla. Efter några meter tog han buketten med rosor och lämnade rullatorn och kassarna kvar. Krokryggad genade han över gräsplanen som var välvårdad och lyste grönt av friskt liv. Kontrasten mot gravstenarna runt omkring var markant med ändå passande för en själslig balans. I högra hörnet nära staketet ut mot vägen hukade han sig ner, blundade en stund och framkallade ljuva minnen av den älskade som hade förgyllt hela hans vuxna liv. Hennes doft mindes han, hennes leende såg han, hennes kärlek kände han. Med darrande händer lade han ömt hennes bukett av rosor vid hennes viloplats. De var precis som de han brukade köpa varje fredag, och en närhet till hennes ande fyllde hans hjärta. Allting förändras, tänkte han, fast vissa saker förblir eviga då de finns bortom förändringarnas ting. Med möda tog han sig upp och vandrade långsamt tillbaka till rullatorn, och med en nyfunnen kraft svävade han fram hela den långa gatan hem igen, och på vägen stannade han till en stund vid platsen för lådbilskraschen och med god aptit åt en saftig apelsin.

-