-

Katten sover trött på filten ovanpå vedpannan, där det är varmt och skönt.

Dag som natt kan han ligga där under vintern, när snön där ute är tung och ingen jakt anses vara lönt.

Sin sovplats blir för det mesta ostörd, förutom när den gamle gubben behöver lägga in mer ved och en kopp olja som han med erfarenhet vet behövs när veden är lite sur, har han utrönt.

Katten passar på att äta en mört som lagts ut på ett fat av en snäll gammal farmor som alltid är påpasslig med mat för både gubbe och katt, inte en endaste måltid blir någonsin glömt.

Mätt av fisken vankar en trött katt ner för källartrappan, tillbaka mot vedpannans utopiska tron där han deklarerat sig kung och anser sig som detta blivit krönt.

På rygg med utsträckta ben somnade kungen på sin tron, drömmande om jakten av raska möss som han med ett hopp kunde fånga i det höga gräset som växte runt gården, som förutom på vintern var levande grönt.

Vår plats där vi hör hemma behöver inte vara något palats, det kan vi lära av denna katt som sover i ro på den plats som blivit hans egen, och ingen bättre plats kunde han ha fantiserat ihop eller drömt.