plocka i det men
du har ingen talan
här har tiden vilat
och du har slagit
ut till anemoner
på havsbottnen
jag sover inuti mig
bara spökena
från det sjunkna skeppet
kan väcka den punkt
där du är min
som marulkens yta
mot den resande fågeln
uppe i himlen
klingar uppvaknandet
i glömska där du målar ytan
vi dallrar mot i dröm -
jag är monstret
som räknar tiden
genom hålen
i hjältens mantel
i mina ögon är han en korp
träffad av en silvrig blixt
i dina; en svart låga
på torget av en stad i
utkanten av allting