det här är inte min grej
jag vill anförtro gudarna
inte pöbeln i
massa stå-och-hej
på ett lugnt ställe
ovanför välsignad mark
där den sovande katten
skrämmer hundarna
i någon Malmöpark
eller varhelst
i natten
där jag
ristar in min
sanning
stark i fantasi
ödmjuk i kärlek
även för de
blinda att se
genom
gråtande svek
av hånande
självklarheter
att ljus verkligen är
en okränkbar rymd
mellan oss och döden här
och pyramiden
tar form
ur mig
genom dig
som om min dikt
för alltid funnits
en helig karta
där någonstans
dold i himlen
oläsbar i storm
fast bara
förkunnad
ur olika
perspektiv
jag drar snaran
under jord
och änglarna
tar sats, och
min ömhet
regnar ner
över varje
millimeter
av världen
ni skriver nu
ur skuggan
av mina ords ljus
bränn bort allt fult
innan ni kommer till
mitt hus