En man sitter i en stol.
Solen går ner, dagen är slut,
Åh det liv han har levt,
och alla minnen i hans huvud.

Han tittar på sin fru med ett leende,
och tänker på alla stunder de haft,
Åren rullar på,
och kärleken består.

Han tänker på barnen med stolthet,
även då de vuxit upp och gått vidare.
Deras frånvaro har han svårt att uthärda,
men minnena av stunder tillsammans vårdas ömt.

Han undrar vad livet blev,
när han reflekterar över svunna dagar,
Kanske är det bara ett simpelt spel,
med vinster och förluster.

Till slut finner han tröst,
i kärleken till sin fru,
och i minnena som han omfamnar,
av det liv han levde, med sorger och lycka.