Kroppen
är en plats, longi- & latitud,
framsida och baksida

Baksidan vänder ryggen till,
framsidan frontar, tar stöten

Världen är ett genomgångsvärde

Luften andas i mig, blodet blöder
i sina kanaler, om och om,
om och om

Jag hör tiden i kroppen,
genomträngande,
dagar längst ut i varseblivningen,
med röda ögon, kepsen rättvänd,
avsikten oklar,
glaciärglasögon i vita miljöer

Alla dessa timmar ger mig alibi,
våren kommer sidledes
ur en port,
förklädd till Alla Pugatjova

Det kliar i marken,
fönstren sjunger entoniga stadsbilder

Gamla kvinnor som har gjort sitt
falnar i tiden, styckevis,
tills hijaberna stiger i vinden som korpar,
svarta över horisonternas mörka drömmar

Det mänskliga är en tunn tanke
som homeopatiseras genomskinlig

Döden är ensamkommande

Marken river i ytskiktet,
tankar flagnar
ur hjärnor sköra som getingbon,
lämnade i glömskans dammiga lador,
halvdunklens duvspillning torr över gamla brädgolv

Det kliar i hårbottnar,
river i innanmäten

Världen skummar,
skärgårdarna sveps i nätter,

ödsliga lanternor långt ut