Dikt skriven i post mortem.
Nu är du död men du kunde ha levt
Du levde väldigt länge och hade din stund
Du bidrog väldigt mycket och hade din glädje
Du älskade väldigt mycket och hade din lycka
För visst hade du väl det?
Du vet ju att du uppnådde saker
Du vet ju att du åstadkom saker
Du vet ju att du gick din egna väg
Och du vet ju att du alltid var du
För visst var du väl det?
Du var väl inte som alla andra?
Du följde väl inte som alla andra?
Du visste ju alltid vem du var
För du var väl verkligen du?
Kanske blickade du ut i världen
En gång för mycket
Och lät världen blicka tillbaka in i dig
Kanske blickade du ut i avgrunden
En gång för mycket
Och lät avgrunden blicka tillbaka in i dig
Du hade ju ett hål i ditt hjärta
Som du aldrig lyckades fylla
Som egentligen kanske var det enda
Som egentligen var du
Som kanske kunde vuxit
Och blivit till någonting större
Men som du valde att dränka
Med olika missbruk
Men nu är du död
Och livet har tagit slut
Och du kommer aldrig veta om du hade kunnat blivit du