drömfararen,
fast på
flygplatsen
i en dröm
han sträcker sig
som en mantel
över allting
och alla
avstånd
är nu endast
i hans sinne -
hans själ brinner
som matematiken
endast inneboende Gud
och tid är ej mer;
att rädda
världen
i en dröm
blir till en
målning
i någon
annan,
på detta sätt
zickzackar
hjälten
den enda
sagan
och varje
ögonblick
blir
unikt,
här och nu
& därmed
för alltid -
en skräckslagen
robotröst
påminner
honom
att ladda
hörlurarna
och en blixt
lyser upp
himlen
som en
omöjlig vision
från en demons båge
och han
framkallar -
den svunna
tidens änglar
som hägringar
endast
för hans syn
att se
de reser sig
som ur en
blomstrande
metropol
inuti -
med
teknologin,
snärjd till
en underjordisk
gloria -
han tänker
fram en bild
som träffar
framtiden
och sveper
ett täcke
över världen
innan sömn
som en
brevväxling
genom tiden
hör han
den andre;
som den
första noten
in i en
symfoni
vaktas
drömmen
av en
skönhet
som bedövar
där människan
växer som
koraller
mellan världar
och blir
en