Jag ger mina tårar till stenen vid björnbärsbusken
Här har jag suttit
Repat bär och badat från
Klipporna
Men nu är det fortfarande bara maj
Och det som en gång ska bli bär
Är än bara knoppar och blommor

Kan jag lämna mitt vemod här
Kan jag få vara
Lycklig
Alltså bara ett tag
Kan jag få tro
Tro på den som jag är
Att jag har det i mig att klara mig?

För på ett sätt gör jag ju det
Jag sitter ju här
Jag kan skratta gråta och älska
Prata och springa
Skriva och läsa
Finnas så

Det blev ju inte alltid som man tänkt
Men kanske tänkte man
Alltjämt för mycket

Att lämna sina drömmar
Är att lämna sin sorg

Det var ändå bara två salta tårar vid björnbärsbusken. Så kanske gjorde det inte så ont som det kändes