I den lyckade och framgångsrika familjen fanns det en 10-årig dotter hade börjat att gråta sin svarta sorg och förtvivlan öppet inför de andra.
Att känna och visa svaghet var absolut inte tillåtet i den alltid glada och starka familjen så dottern blev instängd i den mörka, kalla och fuktiga källaren långa tidsrymder iklädd endast sina trosor. Man ansåg denna annorlunda flicka som ond och sjuk och att han måste straffas hårt så att hon skulle skärpa till sig och bli som en vanlig lycklig unge, ordentligt väluppfostrad och lydig för mamma och pappa vet alltid bäst. Farmor hade gått bort och flickan var så nedslagen och ledsen och nu
satt hon och frös i källaren och funderade på hur hon skulle kunna begå självmord. Den fina familjen var allvarligt incestuös och pappa den populäre prästen i den katolska kyrkan hade utnyttjat barn sexuellt under många år men han var så snäll och omtyckt av alla. Mamma gav sina barn stryk varje dag på grund av ingenting och också hon var så snäll och populär mot alla i den lilla staden. Dottern i källaren lyckades smita och tog livet av sig genom att lägga sig på tågspåret. Det var ingen som saknade henne eftersom hon var så sjuk och ondskefull. Tre av de övriga barnen blev allvarligt psykiskt sjuka och hamnade permanent på psykiatrisk klinik. Resterande två barn blev knarkare och grovt kriminella. Men mamma och pappa brydde sig inte nämnvärt där de satt och knarkade heroin, kokain och ecstasy. Prästens församling avgudade honom och hans förtjusande fru som var så otroligt medmänskliga och empatiska. Störst av allt är kärleken.