Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Med Ahmad Reza Jalali

Allt pågår hela tiden;
du, jag går på,
medan, under tiden

Men låter vi något växa
bakom ryggen,
mitt framför våra ögon?

Lindar dygnen band
av förbrukade dagar
över våra ögon;
binder händerna
med ljusa nätter
bakom våra ryggar?

Tills?

Jag ser ju viktiga namn
som vittrat:

Lilian
Judy
Sirkka
Kjellström
Runell
Dellaree

men kanske Judy minst,
fast hon ligger död i Baltimore
med små stenar lämnade på sin gravsten;
hennes röst närsomhelst tillgänglig
i mitt minne

Min penna är en tankesmedja
i min hand;
bläckets potenta tankeflöde
Homo sapiens egendom,
alltid överraskande

Allt pågår iväg,
synbarligen
och i det fördolda

När första juni obevekligt rinner ut
mot sina slutminuter
ligger jag utanpå,
armarna utvilande
om mig;
korsfäst
av gravitation och överlevnad,
på lakan, ur tidens svepskäl,
som en gosse
med för mycket godis
och ett högt spel i overksamhet;
pensionspengarnas stadiga flöde
ett slags barbacka
som avväpnar tid och tillfälle,
gör Chronos obefintlig och obsolet
i ett samhälleligt mysterium,
tillåtande, på avstånd;
mitt jag en yttre omständighet
och summa summarums essens
en obestämd transparens;
ålderns speglar genomskinliga;
sommaren ett tempererat rum
utan väggar eller tak,
golvet ett fotavtryck,
tankarna mumlande trosfränder,
dag efter dag, natt på natt,
sida upp, ner,
alla riktningar fullt upptagna
av återstod och slutförvar;
bläckpennor läckande
över nedtonade sidor;
läslamporna tragglande
med sina fotoner;
sanningar
med medfarna självförtroenden
med pennorna i djupa veck;
nätterna förlorande på poäng
i högsommarens överdrivna
amfetaminsmil
överallt
runt hoprullade djupsömnstillflykter

Jag flyttar min läslampa
lite,
och hela världen måsta anpassa sig;
hela Kosmos
får omedelbara kontraorder
när glädjen rinner som sperma
nerför sorgens totempåle,
och mänskligheten
utstöter gutturala marknadsanalyser
när osäkerheten pekar med hela handen
och krigets blodstörtning
sköljer vapenindustrin skinande ren

Jesus står och tvekar,
som han alltid gjort,
i hittepåets oförmåga att leverera,
när kroppens puppa spricker upp
i metamorfos;
vecklar vida svarta vingar,
tills något stiger
ur medvetande och blivelse,
långt om,
utan

(Icke tillförne
tuggade vi törne;
icke vid sans,
någonstans,
lite till mans,
där törnet fanns)




Fri vers (Fri form) av Ingvar Loco Nordin VIP
Läst 95 gånger
Publicerad 2023-06-02 10:03



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ingvar Loco Nordin
Ingvar Loco Nordin VIP