Fri som en vind
med mörklockigt hår
och blomsterkrans

På en kaj någonstans

Så minns jag dig
i midsommartid

Du måste ha varit
en vacker syn

Så gudalik att betrakta

För mig som minns
var du den allra vackraste
av sagoprinsar

Den tid då jag själv var ung
ännu

Du ska veta att jag
inom mig återkallar dig
ibland

Som om den tiden stått
helt stilla
Ja kanske aldrig ens fanns

När jag drömmer
med sju sorters blommor
under kudden
nu i midsommartid

Att du funnit ro och frid
någon annan stans

Och jag åter ser dig
för min inte syn
i det milda men dunkla
skymningsljuset

När du låter hand
och fingrar flyhänt fara
över varje sträng

och återigen

låter framföra ett klassiskt
stycke på gitarr

En melankolisk melodi
vars upphovsman
jag numera har glömt

Och namnet på
stycket låter som något
jag nog kanske bara drömt

Det stycke musik som
du en gång spelade
i midsommartid

Som om jag nu minns rätt
bar namnet

Pavane för en död prinsessa