(OBS: statistiken i denna text är EJ källkritisk granskad. Jag har plockat siffror från Google sökningar som kan ha blivit tagna ur kontext. Texten är skriven för min egen frustration och inte i utbildande syfte!)


Orden från min far det var: ”inte är väl du feminist?”
Jag vill bara skrika att det är jag visst.
Men modet i mig sviker och för att undvika konflikt jag mig i tystnad viker.
Och på dom 6 sekunderna av tystnad det tog, har miljontals fler kvinnor spillt sitt blod.

Statistiken säger att 5 kvinnor i timmen dödas av någon i sitt hem,
Och en 11 åring flicka såldes precis till sin faders närmsta vän.
En kvinna är bevisat säkrare i ett hav med hajar än i ett rum med bara män,
men jag låter mig tystast för jag vill inte vara den som den.

Vill inte vara ”den” feministen som påminner att en av tre kvinnor faller offer av något slag,
eller att enbart 5 på 100 våldtäktsmän döms under Sveriges lag.
Vill inte behöva hålla mig själv till svars för valet som jag tog,
när mitt livs kärlek höjde näven och slog,
Och fast jag i den stunden borde fått nog,
Fast en del av mig i den stunden dog,
bad jag om ursäkt och stod dagen efter kvar och log.

Och i våran kamp för friheten att få vara dom vi är,
finns det fler än bara kvinnor i misär.
För min far må ha torkat mina tårar men jag har aldrig torkat hans,
med all världens press på hans axlar finns det inte en chans.
”Skaka av det, tuffa till dig, var inte sån fjant”
Men när 85% av självmorden är män tror vi inte det är sant.
”Men vi märkte ju inte att något var fel?”
Nej, för samhället säger att även männen behöver spela sin del.

Dessa ord är på mina läppar men mina 6 sekunder har redan gått, chansen att stå upp är bara ett minne blott.
Jag är priviligerad nog att göra min röst hörd men jag är tyst ändå,
Förlåt, mina systrar för att jag modet inte kunde nå.
Jag lovar att framöver gräva fram min styrka någonstans där i,
för ”så länge en kvinna är bunden, är ingen av oss fri”